Fröken Drivkraft säger tack och adjö.

Ja det gör hon. Här i alla fall. I mig kommer hon alltid finnas. Ganska länge tog hon en stor plats i ett kapitel i mitt liv. Ett kapitel som känns ganska avslutat. Jag har kommit en bra bit på väg och lite till. Under en tuff tid fanns den här bloggen som en del av ett terapiarbete och ett stort stöd. Jag har alltid skrivit för min egen skull. Skrivit när jag behövt det. Och fått ett oerhört stöd av er som läst, kommenterat och hört av er. Jag är djupt tacksam för det och kommer alltid bära med mig det. Jag har den senaste tiden känt mer och mer att jag redan har klivit in i ett nytt kapitel. Jag har inte skrivit speciellt mycket här för jag har inte behövt det på samma sätt som tidigare. Ni som läst och följt kan nog också se att det finns en skillnad och en utveckling i mina inlägg som jag skrev för nästan ett år sedan och de jag skriver nu. Vilken resa. Fröken Drivkraft tar lite mindre plats i det nya kapitlet och därför väljer jag att inte skriva här mer. Bloggen finns ju alltid kvar att gå tillbaka och titta i när jag behöver påminnelse. Kanske blir det en bok? Fröken Drivkraft tillhör ett kapitel jag lämnat och därför vill jag också lämna den här bloggen som det fina som den är.

Jag lämnar dock inte cyberspace helt. Nej nej. Fröken Drivkraft säger tack och adjö och Johanna Alvin säger hej hej. Jag stannar precis som jag är. Vill ni hänga med till mitt nya kapitel så är det www.johannaalvin.com som gäller. Där kommer jag skriva om livet, allt möjligt och mycket om yoga. Välkommen dit!

Puss & Kram

every story has an end

Annonser

En vecka utanför komfortzonen och utforskande av Stockholmsyoga.

Min första jobbvecka på 2014 bjuder mig verkligen på en möjlighet att kliva ur komfortzonen. Jag håller på att lära mig något jag är rädd för och som jag aldrig gjort innan. Det är sådär sjukt läskigt och spännande, pirrigt och roligt på samma gång. Utvecklande! Utanför komfortzonen. Häftigt. Plötsligt så kan man saker som man aldrig trodde man kunde. Det är en magisk känsla. Rädsla. Spänning. Stolthet.

Jag kliver inte utanför komfortzonen speciellt ofta. Jag jobbar med utbildning och för en del låter det helt sanslöst att jag står och pratar inför hundratals personer ibland. Klart att jag är nervös ibland men det är inte att kliva ur komfortzonen för mig. Jag skulle gärna vilja kliva ur komfortzonen när jag tränar. Men jag gör helt ärligt inte det. Jag safear. På träningsutbildningar kliver jag ur förstås, men nästan aldrig i min vardagliga träning.

Veckan spenderas i den kungliga huvudstaden och givetvis kollar jag in yogastudios på kvällarna. I tisdags var jag på It´s Yoga och ISHTA med Ulrika Norberg. Jag har yogat för henne på Yoga Games innan men nu var det en väldigt intim klass och man kom så nära. Hon är fantastisk. Igår var jag på Atmajyoti med Jeanna. 90 min Ashtanga med fantastiskt sällskap. Kul att sitta på mattan bredvid någon man känner i en stad man inte bor i. Efter klassen år vi middag och pratade om allt mellan himmel och jord. Det är häftigt att man kan ha så mycket att prata om fast man har fler konversationer över nätet än vad man har i verkligheten. Nästa visit skulle jag vilja besöka Yoga Shakti och Urban OM.

Ikväll tröt orken lite att åka in till city så jag tog hissen (!) ner till hotellgymmet. Det där Göteborgsvarvet ska ju springas och jag nöter fortfarande på 5 km. Inte så mycket för flåsets skull men för kroppens. Har fortfarande ont i ryggen och eftersom mina ord för 2014 är träning och omtanke så behöver jag även träna med omtanke. Som avslutning blev det yoga på rummet med yogobe. Blev en fin kväll det med!

comfortzone

Vi är fiskar i havet som simmar överallt och frågar alla våra vänner om de har sett havet.

Den riktiga tillämpningen (av yoga) sker i verkliga situationer, där det är stress, trafik, föroreningar och problem. Konsten är att bibehålla en inre stillhet i kaoset.

 

Ja, så är det nog. Det spelar ingen roll om vi är inbitna Ashtangayogis eller inbitna i någon annan form eller lära eller om vi är instagramyogis med ständig kritik att vi inte är ”riktiga” yogisar. Vem är någon att bestämma vad yoga är? Det jag är beredd att hålla med om är ovan. Oavsett vilken yogaform du praktiserar eller hur ofta så är det, det där som kommer att hända. En liten kittlande känsla av inre stillhet kommer infinna sig mer eller mindre när du börjar yoga. Den kommer på köpet. En liten kittlande känsla som växer och bara vill ha mer ju längre tiden går. En känsla av stillhet och lätthet. Kanske inte efter första gången på mattan. Men den kommer.

Jag lånade en bok av en kollega där yogin David Swenson resonerar om sin syn på yoga i vardagen. Det är hans citat och det är hans rubrik. Han har både varit kostymnisse och den stereotypa yogin med dreads och haremsbyxor i ekologisk bomull. Han har varit medlem i en sekt som förbjöd yoga och han har praktiserat med själva Pattabhi Jois himself i Indien. Jag älskar att han pratar om att en riktig yogi är en person som kan identifiera sig själv med, och relatera till andra människor i alla situationer oavsett hur de ser ut. Han menar att identitet har inte med det yttre att göra. Jag gillar det. För det spelar ingen roll på vilket sätt eller hur ofta någon utövar yoga, det är fortfarande yoga för den enskilda personen. Det handlar om acceptens. För sig själv och andra människor och det finns ingen som kan säga att man är en riktig yogi eller inte.

Yogan är läran om att kontrollera medvetandet. Det är ju det vi alla vill? Eller? En stillhet i vardagen. Det vi vet är att om vi kan kontrollera andningen så kan vi kontrollera medvetandet. Blir du stressad tar du ett djupt andetag. Blir du arg tar du ett djupt andetag. Svårare än så är det inte. Och eftersom andningen är en central del i yoga så är det en övning i att hantera vardagliga situationer som vi jobbar med. Att andas i stressiga situationer. Kunna hålla huvudet kallt när det hettar till. Stå stadigt när det blåser. Suveränt.

Rörelserna är egentligen bara leksaker för hjärnan eller medvetandet. För att hålla oss sysselsatta och fokuserade.

David menar att det är inte vad vi gör som är intressant utan varför och hur vi gör det. Och visst är det så. Med allt i livet. Varför tränar du? Varför säger du alltid ja? Varför säger du alltid nej? Varför bloggar du? Varför jobbar du med det du gör? Varför umgås du med de du umgås med? I yogan gör man positioner som han menar sysselsätter hjärnan för att vi ska så småningom komma till något djupare. En förståelse och ett ego som får stå åt sidan. Utveckling. Sedan får man tycka vad man vill om betydelsen av asanas. För mig kan betydelsen vara olika saker.

Yogan är en del av mitt liv för att det hjälper mig att förstå att jag är en fisk som simmar i havet. Jag vet att jag är där. Jakten på lyckan och ständig förändring, strävan efter något mer, något bättre, något annat, irra runt, bli sitt bästa jag är inte en oro jag behöver. Jag behöver inte simma runt och fråga mina vänner om de vet var havet är. Det lyckliga. Bekräftelsen. Havet är här och nu. Visst behöver jag påminnas då och då. Det behöver alla. Yogaresan är en ständig resa, Ibland är jag vilsen i vilken form jag ska praktisera. Ibland är jag vilsen i om jag gör ”rätt”. Ibland är jag vilsen i vad jag tror på. Ibland låter jag allt flyta på. Ibland sätter jag krokben för mig själv.

Ibland är havet stormigt. Ibland är havet stilla. Yogan är stillheten i mitt kaos.

the only fish in the sea

Att ge till andra och få lite själv.

Nyår. Snart är det dags. Jag har inte tänkt att göra någon återblick mer än det jag gjorde i mitt förra inlägg. Det var ett händelserikt år. Jag vet vad som hände. Det räcker. Det är ett år som jag reflekterar över ofta. Nästan varje dag. Eftersom jag påminner mig själv om saker jag lärt mig under året nästan varje dag. Och allt finns dokumenterat här. Nästan allt.

I kväll. Näst sista kvällen på året vikarierade jag en YIN yogaklass som var fantastiskt. Jag yin yogar mycket hemma och i min ensamhet och jag instruerar det aldrig annars men det är magiskt vad mycket det ger tillbaka även när man ger till andra. Det är det bästa. Att ge till andra. Insikt om att komma till ro, tålamod, släppa taget och dela med sig av tänkvärda ord om livet stärker även en själv. Magiskt.

Nyåret ska startas med Hot MOJO med Mari och Marie för att sedan spenderas med goda vänner. Lyckligt lottad som jag är, är jag ledig till sjunde januari och startar då min arbetsvecka i Stockholm. Ser fram emot det och ser även fram emot att besöka It´s Yoga och Yoga Shakti under visiten.

Första halvan av 2014 bjuder på så mycket i tränings- och utvecklingsväg. Nike konventet, två Global Yoga helger, Yoga Games, London och workshops med Tiffany Cruikshank, workshop med Sianna Sherman i Götet och säkert mycket mycket mer…

Gott nytt år mina vänner!

Orden som sätter tonen för 2014.

2013 har varit ett märkligt och händelserikt år. Ett år som jag inte vill återupprepa men som jag är väldigt glad att jag gått igenom. Och det med bravur.  Upp och nedgångar – svar ja. Jag har varit sjuk och jag har blivit ”frisk”. Jag har sagt upp mig från en fast tjänst utan att ha ett nytt jobb. Jag har flyttat från Smålandsskogarna till Bästkusten. Och oj, vad bra det blev. Nytt jobb, ny lägenhet sambo.

2012 lärde min kompis Frida mig att istället för att fundera över nyårslöften (som jag för övrigt aldrig avger några ändå) välja två ord som ska symbolisera året istället. Mindre krav och mer frihet. Ett ord kan ju innefatta många saker och det sätter liksom en ton för hela ens vardag och liv. Vilken melodi man vill dansa efter. Något som innefattar allt och lättare går att justera och ger inget dåligt samvete. Jag gillar det.

Mina ord för 2013 var lugn och kärlek. Byta jobb och byta stad kanske inte låter så lugnt när man hör det men för mig så har det varit nödvändigt för att skapa lugn. Det har varit en stor omställning att lämna vänner och kollegor och arbetsuppgifter som jag älskar men det är det bästa jag gjort. En lyckad nödvändighet. Istället har jag fått en vardag med min sambo, nya härliga kollegor och ett nytt perspektiv på mina egen vardag och mina egna val. Kärlek är ganska givet. Både till partner och till familj och vänner.

2014 då. Orden är träning och omtanke. Jag har inte haft någon plan för träning alls, inga mål och inga visioner. Jag har inte tränat speciellt mycket faktiskt. Det i kombination med mycket stillasittande på mitt nya jobb har gett mig ryggproblem som inte är här för att stanna. Och så saknar jag träning väldigt mycket. I måttliga mängder såklart. Därför finns omtanke med under nästa år. Vara omtänksam för min egen skull och andras. Vara rädd om mig själv och andra.

När orden är satta gör jag som en tankekarta och skriver ner allt som jag förknippar med orden för att definiera det mera och göra det tydligare i min vardag. I år har jag haft den lappen i min almanacka för att bära dem med mig hela tiden men nästkommande år tror jag att jag ska sätta dem på insidan av garderoben tillsammans med mina andra tankar, citat, bilder osv som handlar om hur jag vill leva livet. Min ton. Min dans. Mina ord.

Vilken ton vill du ha?

write your own story

Hallihallå!

Det händer inte så mycket här nu för tiden… Jag tror mest det beror på att jag faktiskt inte har så mycket att skriva om. Min blogg handlar mycket om självterapi för min egen del och att få ur mig tankar när jag grubblar på saker eller vill vrida och vända på något. Och så handlar den ju om yoga och ytterst lite annan träning. Upplevelsen från helgens yogautbildning kommer. Men i övrigt så har jag faktiskt inte så mycket som jag grubblar på just nu. Skönt. Eller nåt. Jag tror det är bra. Jag jobbar, yogar, handlar julklappar, kollar på julkalendern, klär granen, bakar lussebullar, griljerar skinka, myser hemma, planerar årets sista tre yogaklasser och tänker på min packning för hemfärd mot Smålandet.

Och så går jag till kiropraktorn också. Hu, det är inte så nice. Men nödvändigt. En höst av mycket stillasittande, helt fel sittande och lite träning har tagit ut sin rätt. Det är med att sitta med benen i kors och alltid med samma ben överst. Big no no. Jag har sjukt ont i ryggen och axlarna för att bäckenet roterat. Men nu ska det bli andra bullar. Nya vanor, nya mönster. Nytt år. Träffar du på mig och ser mig sittandes med benen i kors. Säg till!

Jag ser fram emot två veckors ledighet men ännu mer mot det nya året med nya jobbutmaningar både på vanliga jobbet och träningsjobbet. Först ska jag vila in 2014.

beauty in the stillness of your precense

Dags att yogautbildas igen!

Med tre veckor i ryggen sitter jag på tåget från Stockholm till Göteborg och undrar var de försvann. Ibland är det skönt när saker går fort, flyter på och man bara åker med. Och ibland är det inte så skönt. Just nu ska det bli ganska skönt med en julledighet. Några intensiva dagar i huvudstaden har bekräftat det. Både kroppsligt och känslomässigt. Det har varit fantastiskt givande och roliga dagar med vänner och kollegor och en del annorlunda och överraskande inslag men nu ska det bli väldigt skönt att komma hem. Hemma. Känns som att jag inte varit där på ett tag. Men nu ska det ordna upp sig igen. Det ordnar sig snart. Längtar efter lite lugn.

Med en hjärna som inte vill något annat än vila just nu ska jag ändå resten av resan försöka fokusera på mina uppgifter inför helgens äventyr. Global Yoga Anatomi och Assistering. Grymt kul och utvecklande är jag säker på att det kommer att bli och jag är väldigt tacksam att jag fått chansen att gå den här utbildningen första gången den nu körs. En lika intensiv helg som vecka kan ju tyckas tokigt men jag hoppas inte att det blir det. Tokigt alltså. Det är intensivt på olika sätt. Jag ser verkligen fram emot helgen då jag känner en inspirations- och idétorka i mina yogaklasser som förhoppningsvis kommer botas. Yogans värld kan man aldrig få för mycket av. Jag lär återkomma.

yoga_quote_is_the_journey_of_the_self_through_the_self_to_the_self